Jag är så trött på att lägga upp denna fasaden jag bär runt på och låtsas som om allt är ok. Det är det inte. Droppen var när jag fick ta bort min senaste hund. Nu bubblar alla känslor kring allt annat elände som har hänt de senaste åren. Människor som sviker och utnyttjar, oron över min framtid, smärtan att inte ha de allra mest älskvärda och dyrbaraste, mina hundar, hos mig. Jag har tappat allt vad gäller energi och motivation. Nu kommer jag att hålla mig till min egna lilla värld, tills den dagen jag förstår meningen med livet igen.

Jag hoppas att mina närmaste och ni andra som känner mig kommer att ha överseende med mig.

Tack för mig.